vårtankar

Jag vet att uppdateringen är lika med noll för tillfället. Vi, eller jag kanske ska tala för mig själv, har mycket i mitt liv för tillfället. En C-uppsats som ska påbörjas, många trevliga middagar och våren tar upp den mesta av min tid. Försöker leva livet så mycket som det går mellan alla måsten. De texter jag skirver för tillfället är antingen akademiska eller allt för personliga för att publicera i en offentlig blogg. Saknar ni mig mellan uppdateringarna är jag lite mer aktiv på twitter.


/ Jenny


varje gång du möter min blick

I morgonpasset i P3 idag spelade de kents nya(?) låt varje gång du möter min blick, Jocke Bergs röst får mig plötsligt att spolas tillbaka sisådär åtta år. Men idag, när jag hörde den här låten, som jag aldrig hört innan, fick jag en speciell känsla. En känsla som jag ska leva på resten av dagen. Det var allt jag ville säga. Lyssna och njut.

.

/ Jenny

tjugofyra

En söndag i februari. Det här är dagen jag fyller tjugofyra. Jag hör siffran eka i mitt huvud. Hur kan jag redan fylla tjugofyra? Jag är mentalt fortfarande knappt fyllda tjugo. Jag är i ett stadie i livet där jag vill hinna göra kopiösa mängder med saker för att njuta av livet. Hinna leva. Kanske är det enbart åldersnoja? Jag, lilla Jenny, minstingen i familjen fyller om knappt ett år tjugofem(!) Overkligt. Trots att det egentligen bara är en siffra som byts ut. Jag måste tänka på att det bara är en siffra. En trea som blir en fyra. I huvudet får jag vara hur ung jag vill.

 

”Man måste vara mogen för att våga vara omogen”. Något som jag och Emelie pratade om när vi gick längs vasagatan en kall kväll. Det var hennes kloka svar när jag konstaterade att jag aldrig varit så mogen som jag känner mig nu, samtidigt som jag vissa stunder heller aldrig varit så omogen. Det ligger nog något i det.

 

Nog om åldersnojor och siffror. Nu ska jag fira min födelsedag med min familj.

P.S. Jag hoppas jag får en prenumeration av Göteborgsposten i födelsedagspresent. Det är det enda jag önskat mig.

 

/ Jenny, 24 år


Onsdagsbyxor

Jag har ett par byxor. Okej, jag har fler än ett par byxor, men de byxorna jag ska skriva om idag kallar jag mina onsdagsbyxor. Namnet har de fått eftersom de är perfekta att bära på onsdagar. På onsdagar har jag och två vänner nämligen onsdagsmiddagar. Vi turas om att bjuda varandra på middag i form av varmrätt och efterrätt. På dessa tillställningar äts det ofta kopiösa mängder mat, skålar slickas ur och såser gjorda till åtta personer tar slut. Det som är bra med mina onsdagsbyxor är att de har resår i midjan, på det viset undviks uppknäppta byxor eller att jag struntat i nederdelen. Ja, det har förekommit att en av mina vänner utbrustit:

 

”Ja, vi får vara glada för att Jenny ens har byxor på sig”

 

Så tack vare mina onsdagyxor blir det inga fler byxlösa middagar! (Även fast jag inte tror att mina middagsgäster har något emot att se mina bara ben vid middagsbordet)

 

/ Jenny


Att vara "om och kring sig"

För att förhindra att denna bloggen förvandlas till "Jennys ordbok" känner jag att jag behöver flika in med ett inlägg. (Inte för att Jennys uttryck inte är underhållande, tvärtom!) Jag tänkte dela med mig av en talang som både jag och Jenny utvecklat på senare tid, nämligen att erbjudande-shoppa mat. Vi har rent ut sagt blivit mästare på denna sport och missar aldrig ett bra erbjudande. Jag minns när jag var liten och mamma kunde beskriva snåla människor som att dem var "om och kring sig". Jag förstod aldrig vad det innebar, inte förrän nu. Nu när jag är en av dem. Fast jag vill inte hålla med om att det handlar om snålhet, snarare om att vara ekonomisk. Har man rätt taktik finns det nämligen stora pengar att tjäna på detta. För oss har det blivit lite som en ritual, varje måndag loggar vi in på de olika matkedjornas hemsidor för att ta del av "Veckans flygblad". Om någon, mot all förmodan, skulle ha missat att logga in skickar den andra ett SMS i stil med "Ebjudande på Netto: ett nät avocado för 19:95". Sedan möts vi gärna upp och går och handlar våra avocadonät tillsammans. Supernöjda går vi därifrån med näten i medhavda tygpåsar och diskuterar vad vi ska göra med våra fynd. Så här kan det ungeför låta:

 

- Jag ska nog göra avocadosoppa
- Mmm vad gott! Nej, jag ska nog äta dem som dem är på knäckebröd med citronpeppar
- Ja, gud vad gott! Det ska jag göra med dem som blir över!

 

Ibland kan vi dock uppleva baksidor med erbjudande-shoppingen. Exempelvis när vi känner att vi måste dela upp våra matvarubesök i flera omgångar eftersom vissa varor är billigare i andra affärer. För att spara tid brukar vi då mäta varorna emot varandra. Vad tjänar vi mest på? En billig falukorv och lite dyrare ägg eller billiga ägg och ingen korv? Som ni förstår stöter även supershoppare som vi på problem, men det handlar om att ha is i magen och att prioritera rätt.

 

Lycka till i erbjudandedjungeln!

 

/ Emelie

Ord som jag tycker om att använda

Roligaste ordet just nu: Popsnöre


/ Jenny

Konsten att använda sig av verbet mosa

Jag har en förmåga att överanvända ord. För tillfället är mitt mest använda verb MOSA. Här nedan kommer en lista över hur jag använder det:

 

- Jag mosade i mig ett äpple

 

- Jag mosade mig till skolan

 

- Jag mosade i allt i min väska

 

- Jag mosade på musik i hörlurarna

 

- Hon/Han mosade förbi mig i spåret

 

- Jag har ont i fötterna, vi bara mosade igår på dansgolvet

 

- Jag vet inte om det jag skirver är bra för jag bara mosade ord

 

- Jag mosade potatis

 

Att tillägga så är jag tokig i potatismos för tillfället.

 

/ Jenny

 

 


Fint

Det verkar som att mycket kreativitet föds vid köksbord. Exemplet nedan, kesotjejerna osv. Vid mitt köksbord händer inte så mycket kreativt tyvärr. Fast idag lagade jag omelett med köttbullar i. Det var ganska kreativt. Och ganska äckligt.

 

 

 

 

/ Emelie

Alla fucking hjärtans dag

Jag hade tänkt skriva om Kärlek. Det är ju trots allt mindre än en vecka kvar till alla fucking hjärtans dag. En högtid som jag tycker är meningslös. Om man nu kan kalla det högtid? Jag är inte bitter för att jag är singel. För att jag inte har någon att kyssa i biomörkret. Jag tycker helt enkelt att man ska visa kärlek alla dagar om året. Att spendera en vanlig grå dag i sängen med någon man tycker om uppskattar jag mer än att sitta på en full restaurang bland tusen andra kärlekskranka par på alla hjärtans dag. Och sen får man inte heller glömma konsumtionshysterin kring alla dessa satans nallebjörnar, hjärtan och rosa chokladskar som köps bara för att det är februari. Vad ska man med en nalle till som det står "I love you" på? Nog om detta. Ville mest bara konstatera att för mig är kärlek större än att det behövs en dag för att påminna folk om det.

 

/ Jenny


Efter några glas vin

Min underläpp har fått en osmickrande rödvinsrand. Det är inget som påverkar mig. På loppet av några timmar har jag framtidsplaner som får min puls att öka. Klockan är tio på lördagskvällen. Framför oss vet vi vad som väntar. Dans tills fötterna inte bär oss hem längre. Kanske någon av oss får ”ragga” upp ett par strumpor för att fötterna gör för ont. Det är sådant vi gör här i Göteborg när skorna skaver och kylan på backen förstärker smärtan när vi går längs haga nygata hem. För stunden finns inte de tankarna på hur kvällen kommer att sluta. Jag har nog alltid haft mycket tankar om framtiden, men vid dessa stunder, med ett glas vin i handen och ett antal i kroppen planeras det i mängder som resultat av tusen idéer som går igenom våra huvuden. Det var precis en sådan lördag som vi bestämde oss för att starta denna blogg, åka på tågluff till sommaren, börja sända podcast (inklusive ett antal programs teman), måla egna tavlor, skriva en bok och starta en egen PR-byrå om vi står arbetslösa vid utbildningens slut. Jag har aldrig riktigt kunnat föreställa mig den känslan som konstnärer och musiker upplever när de menar att de blir mer kreativa vid droganvändning. Jag har nästan skrattat lite åt det. Fram tills nu. Jag förespråkar absolut inte droger, inte heller alkohol. Men. Jag älskar kreativitet i alla former. Oavsett om den framkommer efter några glas vin eller inte. Just den stunden. Vid varje ynka andetag som jag hinner ta mellan alla idéer finns det inte mycket som kan stoppa mig.

 

/ Jenny


Vi hälsar er välkomna!

När man startar en blogg är det väl på sin plats att skriva ett ”välkomsinlägg”, en inledning till vad som kommer bli en revolutionerande blogg helt i sin egen klass. Nädå, jag skojar förstås bara. Detta är mest ett sätt för oss att dela med oss om våra tankar. För tankar har vi en hel del av och väldigt ofta mycket bra sådana. Med detta sagt kanske ni menar att jag indirekt sagt att detta kommer att bli en ganska meningslös blogg, eftersom alla vet ju att för att lyckas med det mesta i tillvaron måste man ha ett syfte, en drivkraft, en ambition med det man gör. Men missuppfatta mig inte nu, vi är båda ambitiösa och drivna i det mesta vi gör. Ibland är det dock viktigt att göra saker lite på skoj och det är denna bloggen delvis till för. Den skrivs av två tjejer som är bosatta i Göteborg, pluggar på vardagarna, dricker vin på helgerna och fikar en hel del däremellan. Våra erfarenheter av att blogga är Comme ci, comme ça, en av oss har ett förflutet som modebloggare och den andra har knappt Facebook. Men vi båda gillar att skriva, och att tänka, så vi ger det ett försök ändå. Vi kommer här skriva våra tankar om allt från korvrätter till Carl Bildt (fast spannet däremellan kanske inte är så stort?). Och allt skrivs förstås från ett dränkt Göteborg.

 

/ Emelie




Emelie och Jenny heter vi som driver den här bloggen från staden där det alltid regnar. Vi kommer helt enkelt att dela med oss av våra tankar, erfarenheter och åsikter!