vårtankar
/ Jenny
varje gång du möter min blick
.
/ Jenny
tjugofyra
En söndag i februari. Det här är dagen jag fyller tjugofyra. Jag hör siffran eka i mitt huvud. Hur kan jag redan fylla tjugofyra? Jag är mentalt fortfarande knappt fyllda tjugo. Jag är i ett stadie i livet där jag vill hinna göra kopiösa mängder med saker för att njuta av livet. Hinna leva. Kanske är det enbart åldersnoja? Jag, lilla Jenny, minstingen i familjen fyller om knappt ett år tjugofem(!) Overkligt. Trots att det egentligen bara är en siffra som byts ut. Jag måste tänka på att det bara är en siffra. En trea som blir en fyra. I huvudet får jag vara hur ung jag vill.
”Man måste vara mogen för att våga vara omogen”. Något som jag och Emelie pratade om när vi gick längs vasagatan en kall kväll. Det var hennes kloka svar när jag konstaterade att jag aldrig varit så mogen som jag känner mig nu, samtidigt som jag vissa stunder heller aldrig varit så omogen. Det ligger nog något i det.
Nog om åldersnojor och siffror. Nu ska jag fira min födelsedag med min familj.
P.S. Jag hoppas jag får en prenumeration av Göteborgsposten i födelsedagspresent. Det är det enda jag önskat mig.
/ Jenny, 24 år
Onsdagsbyxor
Jag har ett par byxor. Okej, jag har fler än ett par byxor, men de byxorna jag ska skriva om idag kallar jag mina onsdagsbyxor. Namnet har de fått eftersom de är perfekta att bära på onsdagar. På onsdagar har jag och två vänner nämligen onsdagsmiddagar. Vi turas om att bjuda varandra på middag i form av varmrätt och efterrätt. På dessa tillställningar äts det ofta kopiösa mängder mat, skålar slickas ur och såser gjorda till åtta personer tar slut. Det som är bra med mina onsdagsbyxor är att de har resår i midjan, på det viset undviks uppknäppta byxor eller att jag struntat i nederdelen. Ja, det har förekommit att en av mina vänner utbrustit:
”Ja, vi får vara glada för att Jenny ens har byxor på sig”
Så tack vare mina onsdagyxor blir det inga fler byxlösa middagar! (Även fast jag inte tror att mina middagsgäster har något emot att se mina bara ben vid middagsbordet)
/ Jenny
Att vara "om och kring sig"
Ibland kan vi dock uppleva baksidor med erbjudande-shoppingen. Exempelvis när vi känner att vi måste dela upp våra matvarubesök i flera omgångar eftersom vissa varor är billigare i andra affärer. För att spara tid brukar vi då mäta varorna emot varandra. Vad tjänar vi mest på? En billig falukorv och lite dyrare ägg eller billiga ägg och ingen korv? Som ni förstår stöter även supershoppare som vi på problem, men det handlar om att ha is i magen och att prioritera rätt.
Lycka till i erbjudandedjungeln!
/ Emelie
Ord som jag tycker om att använda
/ Jenny
Konsten att använda sig av verbet mosa
Jag har en förmåga att överanvända ord. För tillfället är mitt mest använda verb MOSA. Här nedan kommer en lista över hur jag använder det:
- Jag mosade i mig ett äpple
- Jag mosade mig till skolan
- Jag mosade i allt i min väska
- Jag mosade på musik i hörlurarna
- Hon/Han mosade förbi mig i spåret
- Jag har ont i fötterna, vi bara mosade igår på dansgolvet
- Jag vet inte om det jag skirver är bra för jag bara mosade ord
- Jag mosade potatis
Att tillägga så är jag tokig i potatismos för tillfället.
/ Jenny
Fint
Alla fucking hjärtans dag
Jag hade tänkt skriva om Kärlek. Det är ju trots allt mindre än en vecka kvar till alla fucking hjärtans dag. En högtid som jag tycker är meningslös. Om man nu kan kalla det högtid? Jag är inte bitter för att jag är singel. För att jag inte har någon att kyssa i biomörkret. Jag tycker helt enkelt att man ska visa kärlek alla dagar om året. Att spendera en vanlig grå dag i sängen med någon man tycker om uppskattar jag mer än att sitta på en full restaurang bland tusen andra kärlekskranka par på alla hjärtans dag. Och sen får man inte heller glömma konsumtionshysterin kring alla dessa satans nallebjörnar, hjärtan och rosa chokladskar som köps bara för att det är februari. Vad ska man med en nalle till som det står "I love you" på? Nog om detta. Ville mest bara konstatera att för mig är kärlek större än att det behövs en dag för att påminna folk om det.
/ Jenny
Efter några glas vin
Min underläpp har fått en osmickrande rödvinsrand. Det är inget som påverkar mig. På loppet av några timmar har jag framtidsplaner som får min puls att öka. Klockan är tio på lördagskvällen. Framför oss vet vi vad som väntar. Dans tills fötterna inte bär oss hem längre. Kanske någon av oss får ”ragga” upp ett par strumpor för att fötterna gör för ont. Det är sådant vi gör här i Göteborg när skorna skaver och kylan på backen förstärker smärtan när vi går längs haga nygata hem. För stunden finns inte de tankarna på hur kvällen kommer att sluta. Jag har nog alltid haft mycket tankar om framtiden, men vid dessa stunder, med ett glas vin i handen och ett antal i kroppen planeras det i mängder som resultat av tusen idéer som går igenom våra huvuden. Det var precis en sådan lördag som vi bestämde oss för att starta denna blogg, åka på tågluff till sommaren, börja sända podcast (inklusive ett antal programs teman), måla egna tavlor, skriva en bok och starta en egen PR-byrå om vi står arbetslösa vid utbildningens slut. Jag har aldrig riktigt kunnat föreställa mig den känslan som konstnärer och musiker upplever när de menar att de blir mer kreativa vid droganvändning. Jag har nästan skrattat lite åt det. Fram tills nu. Jag förespråkar absolut inte droger, inte heller alkohol. Men. Jag älskar kreativitet i alla former. Oavsett om den framkommer efter några glas vin eller inte. Just den stunden. Vid varje ynka andetag som jag hinner ta mellan alla idéer finns det inte mycket som kan stoppa mig.
/ Jenny
Vi hälsar er välkomna!
När man startar en blogg är det väl på sin plats att skriva ett ”välkomsinlägg”, en inledning till vad som kommer bli en revolutionerande blogg helt i sin egen klass. Nädå, jag skojar förstås bara. Detta är mest ett sätt för oss att dela med oss om våra tankar. För tankar har vi en hel del av och väldigt ofta mycket bra sådana. Med detta sagt kanske ni menar att jag indirekt sagt att detta kommer att bli en ganska meningslös blogg, eftersom alla vet ju att för att lyckas med det mesta i tillvaron måste man ha ett syfte, en drivkraft, en ambition med det man gör. Men missuppfatta mig inte nu, vi är båda ambitiösa och drivna i det mesta vi gör. Ibland är det dock viktigt att göra saker lite på skoj och det är denna bloggen delvis till för. Den skrivs av två tjejer som är bosatta i Göteborg, pluggar på vardagarna, dricker vin på helgerna och fikar en hel del däremellan. Våra erfarenheter av att blogga är Comme ci, comme ça, en av oss har ett förflutet som modebloggare och den andra har knappt Facebook. Men vi båda gillar att skriva, och att tänka, så vi ger det ett försök ändå. Vi kommer här skriva våra tankar om allt från korvrätter till Carl Bildt (fast spannet däremellan kanske inte är så stort?). Och allt skrivs förstås från ett dränkt Göteborg.
/ Emelie