tankarfranettdranktgoteborg

En söndag i februari. Det här är dagen jag fyller tjugofyra. Jag hör siffran eka i mitt huvud. Hur kan jag redan fylla tjugofyra? Jag är mentalt fortfarande knappt fyllda tjugo. Jag är i ett stadie i livet där jag vill hinna göra kopiösa mängder med saker för att njuta av livet. Hinna leva. Kanske är det enbart åldersnoja? Jag, lilla Jenny, minstingen i familjen fyller om knappt ett år tjugofem(!) Overkligt. Trots att det egentligen bara är en siffra som byts ut. Jag måste tänka på att det bara är en siffra. En trea som blir en fyra. I huvudet får jag vara hur ung jag vill.

”Man måste vara mogen för att våga vara omogen”. Något som jag och Emelie pratade om när vi gick längs vasagatan en kall kväll. Det var hennes kloka svar när jag konstaterade att jag aldrig varit så mogen som jag känner mig nu, samtidigt som jag vissa stunder heller aldrig varit så omogen. Det ligger nog något i det.

Nog om åldersnojor och siffror. Nu ska jag fira min födelsedag med min familj.

P.S. Jag hoppas jag får en prenumeration av Göteborgsposten i födelsedagspresent. Det är det enda jag önskat mig.

/ Jenny, 24 år