Efter några glas vin
Min underläpp har fått en osmickrande rödvinsrand. Det är inget som påverkar mig. På loppet av några timmar har jag framtidsplaner som får min puls att öka. Klockan är tio på lördagskvällen. Framför oss vet vi vad som väntar. Dans tills fötterna inte bär oss hem längre. Kanske någon av oss får ”ragga” upp ett par strumpor för att fötterna gör för ont. Det är sådant vi gör här i Göteborg när skorna skaver och kylan på backen förstärker smärtan när vi går längs haga nygata hem. För stunden finns inte de tankarna på hur kvällen kommer att sluta. Jag har nog alltid haft mycket tankar om framtiden, men vid dessa stunder, med ett glas vin i handen och ett antal i kroppen planeras det i mängder som resultat av tusen idéer som går igenom våra huvuden. Det var precis en sådan lördag som vi bestämde oss för att starta denna blogg, åka på tågluff till sommaren, börja sända podcast (inklusive ett antal programs teman), måla egna tavlor, skriva en bok och starta en egen PR-byrå om vi står arbetslösa vid utbildningens slut. Jag har aldrig riktigt kunnat föreställa mig den känslan som konstnärer och musiker upplever när de menar att de blir mer kreativa vid droganvändning. Jag har nästan skrattat lite åt det. Fram tills nu. Jag förespråkar absolut inte droger, inte heller alkohol. Men. Jag älskar kreativitet i alla former. Oavsett om den framkommer efter några glas vin eller inte. Just den stunden. Vid varje ynka andetag som jag hinner ta mellan alla idéer finns det inte mycket som kan stoppa mig.
/ Jenny
